Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
TJUGONDE KAPITLET.
Mr Collins fick icke länge i tysthet begrunda
framgången av sitt frieri, ty mrs Bennet, som hade gått
av och an i förstugan för att avvakta slutet på
samtalet, hade knappast sett Elisabet öppna dörren och
med raska steg gå förbi henne till trappan, förrän
hon inträdde i frukostrummet och i varma ordalag
lyckönskade både honom och sig själv till den
angenäma utsikten till en närmare förbindelse dem
emellan. Mr Collins mottog och besvarade dessa
lyckönskningar med samma belåtenhet och började sedan
berätta detaljerna av deras samtal, med resultatet
varav han trodde sig ha alla skäl att vara nöjd,
eftersom det avslag hans fränka ihärdigt givit honom,
hade sin naturliga orsak i hennes blyghet och
anspråkslöshet samt hennes karaktärs äkta
finkänslighet.
Denna underrättelse gjorde emellertid mrs Bennet
häpen; hon skulle gärna ha velat vara lika övertygad
om att hennes dotter ämnat uppmuntra honom genom
att avslå hans anbud, men hon vågade icke tro det,
och hon kunde icke låta bli att säga det.
— Men ni kan lita på, mr Collins, tillade hon,
att Lizzy skall nog bringas till förnuft. Jag skall
tala med henne om saken genast. Hon är en
mycket envis, oförståndig flicka, som inte förstår sitt
eget bästa, men jag skall laga, att hon lär sig förstå
det.
— Förlåt, att jag avbryter er, utropade mr Collins,
10. — Austen. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
