Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5o
med dig mer, och du skall få se, att jag håller mitt
ord. Det är verkligen inte roligt för mig, att tala
med pliktförgätna barn. Inte för att jag tycker, att
det är roligt att tala med någon alls. Folk som
liksom jag lida av nervösa åkommor, kan inte ha
stor lust att tala. Ingen vet, hur jag lider! Men
det är alltid så. De, som inte klaga, bli aldrig
föremål för något medlidande.
Hennes döttrar lyssnade under tystnad till dessa
utgjutelser, väl vetande, att varje försök att resonera
med henne eller söka lugna henne endast skulle göra
henne ännu mera uppretad. Hon talade därför på,
utan att avbrytas av någon av dem, tills mr Collins
kom in till dem med en min högtidligare än
någonsin; då hon varseblev honom, sade hon till flickorna:
nu fordrar jag, att ni alla håller mun och låter mr
Collins och mig ha ett litet samtal.
Elisabet gick lugnt ut ur rummet, Jane och Kitty
följde efter, men Lydia stannade kvar, besluten att
höra så mycket hon kunde, och Charlotte, som först
blev kvarhållen av den artige mr Collins, vilken på
ett mycket ingående sätt gjorde sig underrättad om
henne och hennes familj, och sedan av en smula
nyfikenhet nöjde sig med att gå till fönstret och
låtsa, som om hon icke hörde något. Med en ynklig
stämma började mrs Bennet det tillämnade samtalet
sålunda: O, mr Collins!
— Min goda fru, svarade han, låt oss för alltid
tiga med denna sak. Det vore fjärran från mig,
fortsatte han genast med en röst, som tydligt gav
till känna hans misshag, att harmas över er dotters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
