Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Den fattning, som miss Lucas hade bibehållit,
under det hon berättade sin historia, gav vika för
en tillfällig förvirring, då hon fick uppbära en så
direkt förebråelse, fastän, då det icke var mera, än
hon väntade, hon snart återvann sitt lugn och hon
svarade helt sansat:
— Varför blir du förvånad, min kära Eliza? Finner
du det otroligt, att mr Collins kan vinna någon
kvinnas bevågenhet, därför att han inte var nog
lycklig att ha framgång hos dig?
Men Elisabet hade nu sansat sig och, fastän det
kostade henne stor ansträngning, kunde hon med
ganska stadig stämma försäkra henne, att utsikten,
att de skulle bli släkt, var högst angenäm för henne,
och att hon önskade henne all tänkbar lycka.
— Jag förstår, vad du känner, svarade Charlotte,
du måste vara förvånad, mycket förvånad, då mr
Collins så nyligen önskat gifta sig med dig. Men
när du hunnit tänka över saken, hoppas jag, att du
blir nöjd med vad jag har gjort. Jag är inte
romantisk, som du vet. Jag har aldrig varit det. Jag
önskar endast få ett angenämt hem, och då jag tar
i betraktande mr Collins’ karaktär, förbindelser och
ställning i livet, är jag övertygad, att jag har lika
goda utsikter att bli lycklig med honom som de
flesta unga människor, som inträda i det äkta
ståndet.
Elisabet svarade helt lugnt: — Utan tvivel, och
efter en stunds förlägen tystnad återvände de till
den övriga familjen. Charlotte stannade icke mycket
längre, och Elisabet fick då tid att tänka över vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
