Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
som rörde giftermålspartiet, försatte henne i ett ytterst
dåligt lynne, och vart hon än kom, kunde hon vara
säker på att höra talas därom. Åsynen av miss
Lucas var förhatlig för henne. Då hon skulle bli
hennes efterträdarinna i huset, betraktade hon henne
med avundsjuka och ovilja. När helst Charlotte kom
över till dem, antog hon, att hon i förväg ville njuta
av den stund, då hon skulle taga hemmet i
besittning, och när helst hon viskade något till mr Collins,
var hon övertygad om att de talade om Longbourn
och beslöto att köra bort henne och hennes döttrar,
så snart mr Bennet var död. Hon beklagade sig
bittert över allt detta för sin man.
— Det är verkligen mycket hårt, sade hon, att
tänka sig, att Charlotte Lucas någonsin skall bli
husfru här och att jag skall bli tvungen att lämna
rum åt henne och leva för att se henne intaga min
plats här.
— Min kära vän, hänge dig inte åt så dystra
tankar. Låt oss hoppas på bättre tur. Låt oss
smickra oss åt den förhoppningen, att jag kan bli
den, som lever längst.
Detta var icke synnerligen trösterikt för mrs Bennet,
och i stället för att svara därpå fortsatte hon på
samma sätt som förut.
— Jag kan inte försona mig med den tanken, att
de skola få hela denna egendom. Om inte historien
med fideikommisset vore, så skulle jag inte bry mig
därom.
— Vad skulle du inte bry dig om?
— Jag skulle inte bry mig om någonting alls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
