Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
— Låt oss vara tacksamma för att du bevarats
för ett sådant tillstånd av känslolöshet.
— Jag kan aldrig vara tacksam för någonting i
fråga om fideikommisset. Jag kan inte förstå, att
någon kunnat vara så samvetslös och såsom
fideikommiss borttestamentera ett gods till förfång för
sina egna döttrar, och allt för mr Collins’ skull till
på köpet! Varför skall han ha det mer än någon
annan?
— Den saken lämnar jag åt dig själv att avgöra,
sade mr Bennet.
TJUGUFJÄRDE KAPITLET.
Miss Bingleys brev kom och gjorde slut på allt
tvivel. Redan den första meningen innehöll
försäkran om att de alla hade slagit sig ner i London
för vintern och slutade med att uttrycka hennes
brors ledsnad över att han icke hunnit göra sin
avskedsuppvaktning hos sina vänner i Herfordshire,
innan han lämnade trakten.
Hoppet var slut, alldeles slut, och då Jane kunde
fortsätta läsningen av brevet, fann hon däri ej mycket,
med undantag av brevskrivarinnans försäkran om sin
tillgivenhet, som kunde skänka henne någon tröst.
Lovprisande av miss Darcy fyllde till största delen
brevet. Caroline framhöll åter hennes många behag,
talade med stolthet och glädje om deras tilltagande
förtrolighet och vågade till och med förutsäga
uppfyllelsen av de önskningar, som hon uttalat i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
