- Project Runeberg -  Stolthet och fördom /
227

(1920) [MARC] [MARC] Author: Jane Austen Translator: Carl Axel Ringenson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227

— Det gläder mig mycket att höra sådana lovord
om henne, sade lady Catherine, var snäll och hälsa
henne från mig, att hon inte kan hoppas att bli
utmärkt skicklig, om hon inte övar sig mycket.

— Jag försäkrar er, svarade han, att hon inte
behöver ett sådant råd. Hon övar sig mycket flitigt.

— Så mycket bättre. Man kan inte öva sig för
mycket, och när jag nästa gång skriver till henne,
skall jag uppmana henne att för ingen del försumma
det. Jag säger ofta till unga flickor, att intet
mästerskap i musiken kan vinnas utan flitig övning. Jag
har flera gånger sagt miss Bennet, att hon aldrig
kommer att spela riktigt bra, om inte hon övar sig
mera, och då mrs Collins inte har något instrument,
är hon, som jag ofta sagt henne, välkommen till
Rosings varje dag för att spela på pianot i mrs
Jenkinsons rum. Hon skulle inte störa någon,
förstår ni, i den delen av huset.

Mr Darcy såg litet skamsen ut över sin fasters
taktlöshet och svarade ingenting.

När man druckit kaffe, påminde överste Fitzwilliam
Elisabet om hennes löfte att spela för honom, och
hon satte sig genast ned vid instrumentet. Han drog
fram en stol helt nära henne. Lady Catherine hörde
på ett halvt stycke och började sedan tala, som förut,
med sin andra brorson, tills denne gick ifrån henne,
styrde med sin vanliga betänksamhet kosan mot
pianot och ställde sig så, att han bekvämt kunde se
den fagra pianistens ansikte. Elisabet såg, vad han
gjorde, och vid första lämpliga uppehåll vände hon
sig till honom med ett skälmskt leende och sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stoltoford/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free