Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Fitzwilliam, men det förminskar på ett betänkligt sätt
den heder, min kusin har av sin triumf.
Detta sades i en skämtsam ton, men Elisabet
tyckte, att det gav en så riktig bild av mr Darcy,
att hon icke tilltrodde sig att kunna svara därpå;
hon bytte därför plötsligt om samtalsämne och
talade om likgiltiga saker, tills de nådde prästgården.
Så snart deras gäst lämnat dem, gick hon in i sitt
eget rum, där hon ostörd kunde tänka på allt som
hon hört. Det var icke antagligt, att Fitzwilliam
hade syftat på några andra personer än dem, som
stodo henne nära. Det kunde icke i världen finnas
två män, över vilka mr Darcy hade ett så gränslöst
stort inflytande. Hon hade aldrig betvivlat, att han
haft sin hand med i spelet, då det gällde att skilja
mr Bingley och Jane åt, men hon hade alltid trott,
att miss Bingley spelat främsta rollen därvid. Men
om icke mr Bingleys egen fåfänga vilselett honom,
så var det alltså mr Darcys stolthet och nyckfullhet,
som voro orsaken till allt vad Jane lidit och
fortfarande led. Han hade för någon tid krossat varje
förhoppning om lycka för det mest hängivna, ädla
hjärta i världen, och ingen kunde säga, hur
långvarigt det lidande skulle bli, som han tillfogat detta
hjärta.
— Man hade några mycket grava anmärkningar
mot den unga damen, så föllo överste Fitzwilliams
ord, och dessa anmärkningar voro troligtvis, att
hon hade en morbror, som var praktiserande jurist
på landet, o ch en annan, som var affärsman i London.
— Ja,ne själv, utbrast hon, kunde man ju omöj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>