Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Hon kunde icke tänka på Darcys avresa från Kent
utan att på samma gång erinra sig, att hans kusin
skulle följa med honom, men överste Fitzwilliam
hade tydligt visat, att han ej hade några avsikter
alls, och hur angenäm han än var, ämnade hon icke
bli olycklig för hans skull.
Under det hon gjorde detta klart för sig, for hon
plötsligt upp vid en ringning på dörrklockan och
hon blev en smula oroad av den tanken, att det
kunde vara överste Fitzwilliam själv, som en gång
förut hade kommit på besök sent på aftonen och
kanske nu kom särskilt för att fråga om hennes
befinnande. Men blott ett ögonblick fick denna tanke
rum hos henne, och hon blev på ett helt annat sätt
bragt ur fattningen, då hon till sin ytterliga förvåning
såg mr Darcy stiga in i rummet. På ett brådskande
sätt började han genast fråga efter hennes tillstånd
och sade, att hans besök berodde på hans önskan
att få veta, att hon var bättre. Hon svarade honom
med kall hövlighet. Han blev sittande några
ögonblick, sedan steg han upp och gick fram och
tillbaka i rummet. Elisabet var häpen, men sade
icke ett ord. Efter några minuters tystnad kom
han fram till henne mycket upprörd och sade:
— Jag har kämpat förgäves. Det hjälper inte.
Mina känslor låta sig inte kvävas. Ni måste låta
mig säga er, hur varmt jag beundrar och älskar er.
Elisabets förvåning var outsäglig. Hon stirrade
rodnande, tvivlade, om hon hörde rätt, och var tyst.
Han såg däri en tillräckligt stor uppmuntran, och
yppandet av allt vad han kände och länge hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
