Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
då vi redan blivit bortkollrade av ett stackars
milisregemente och de månatliga balerna i Meryton!
— Nu har jag en nyhet att förtälja er, sade Lydia,
då de satte sig till bords. Vad tror ni det är? Det
är en stor nyhet, en glädjande nyhet om en viss
person, som vi alla hålla av.
Jane och Elisabet sågo på varandra, och man sade
åt kyparen, att han icke behövde stanna inne. Lydia
skrattade och sade:
— Som vanligt är ni så ytterst grannlaga och
håller på yttre former. Ni tycker, att kyparen inte
skall få höra på, liksom han brydde sig om det! Jag
är säker, att han ofta får höra värre saker, än jag
nu går att tala om. Men det är en ful karl! Jag
är glad, att han givit sig av. Jag har aldrig i mitt
liv sett en så lång haka. Nå, nu skall jag väl
komma fram med min nyhet. Den rör vår vän
Wickham. Det är ingen fara för att han skall gifta
sig med Mary King. Det är någonting för er! Hon
har rest till sin farbror i Liverpool för att stanna
där. Wickham är räddad!
— Och Mary King är räddad, tillade Elisabet,
räddad från en oklok förbindelse, vartill hennes
förmögenhet utgjorde lockbetet.
— Det är mycket dumt av henne att ge sig av,
om hon tycker om honom.
— Men jag hoppas, att det inte är någon stark
böjelse på någondera sidan, sade Jane.
— Säkert inte på hans. Jag kan svara för att
han aldrig brydde sig ett dugg om henne — vem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
