Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
—Och moster Philips är viss om att det skulle göra
mig mycket gott, tillade Kitty.
Sådan var den jämmer, som ständigt och jämt
hördes i Longbourn House. Elisabet försökte att
taga den från den komiska sidan, men alla glada
känslor hos henne lämnade rum för blygsel. Hon
kände återigen det rättmätiga i mr Darcys klander,
och hon hade aldrig varit så benägen att förlåta
honom, att han trätt hindrande i vägen för sin väns
planer.
Men inom kort skingrades Lydias dystra tankar, ty
hon mottog en inbjudning från mrs Forster, hustru
till regementets överste, att följa med henne till
Brighton. Denna ovärderliga vän var en ung dam,
som helt nyligen inträtt i det äkta ståndet. Det
lätta och glada lynne, som utmärkte både henne och
Lydia, hade dragit dem till varandra, och efter tre
månaders bekantskap hade de blivit mycket intima
vänner.
Lydias hänförelse i anledning av denna inbjudning,
hennes dyrkan av mrs Forster, mrs Bennets
förtjusning och Kittys grämelse kunna knappt beskrivas.
Fullständigt oberörd av sin systers känslor, flög Lydia
omkring i huset i full extas, fordrande att bli
lyckönskad av alla, skrattande och pratande mera
högljutt än någonsin, under det att den olyckliga Kitty
i vardagsrummet fortsatte att klaga över sitt öde i
ordalag, som voro lika oresonliga som hennes ton
var fnurrig.
— Jag kan inte begripa, varför mrs Forster inte
bjöd mig lika väl som Lydia, sade hon, fastän jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
