Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
inte är hennes speciella vän. Jag har precis lika stor
rätt att bli bjuden som hon, och ännu mera, ty jag
är två år äldre.
Förgäves sökte Elisabet bringa henne till förnuft,
förgäves sökte Jane förmå henne att foga sig i sitt
öde. Vad Elisabet själv beträffar, var det så långt
ifrån, att denna inbjudning hos henne väckte samma
känsla som hos hennes mor och Lydia, att hon
betraktade den som ett absolut hinder för att det sunda
förnuftet skulle taga ut sin rätt hos den sistnämnda,
och hon kunde icke låta bli att i hemlighet råda sin
far att icke låta henne resa, så obehagliga följder än
ett sådant steg måste ha för henne, om det blev
känt. Hon framställde för honom, hur opassande
Lydias uppförande i allmänhet var, hur ringa fördel
hon kunde skörda av vänskapen med en sådan kvinna
som mrs Forster, och hur antagligt det var, att hon
skulle bli ännu mera oförsiktig hos en sådan väninna i
Brighton, där frestelserna måste vara större än hemma.
Han hörde uppmärksamt på henne och sade sedan:
— Lydia kommer aldrig att bli lugn, förrän hon
fått uppträda pä en eller annan offentlig plats, och
vi kunna aldrig vänta, att hon skall göra det med
så liten kostnad eller så litet obehag för sin familj
som under nuvarande omständigheter.
— Om du insåge, sade Elisabet, vilka obehagliga
följder det måste medföra för oss alla, om Lydias
oförståndiga och taktlösa uppförande väcker allmän
uppmärksamhet — ja, vilka följder detta redan haft,
så är jag viss om att du skulle döma på annat sätt
i denna sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
