- Project Runeberg -  Stolthet och fördom /
58

(1920) [MARC] [MARC] Author: Jane Austen Translator: Carl Axel Ringenson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

Fåfäng, okunnig, lat och fullkomligt otyglad! Kära
pappa, kan du tro, att det är möjligt, att de inte
komma att bli klandrade och föraktade överallt, där
man lär känna dem, och att inte deras systrar ofta
komma att få del av deras skam?

Mr Bennet såg, att hon var djupt gripen; han
fattade ömt hennes hand och svarade:

— Var inte så orolig, min söta vän. Var helst
man lär känna dig och Jane, måste ni bli högaktade
och värderade, och ni kommer inte att visa er mindre
till er fördel, därför att ni har två, låt mig säga tre,
fjolliga systrar. Vi få ingen ro på Longbourn, om
inte Lydia får resa till Brighton. Låt henne då resa.
Överste Forster är en förståndig man, som kommer
att hindra, att hon verkligen råkar illa ut, och
lyckligtvis är hon allt för fattig, för att någon skulle utse
henne till sitt byte. I Brighton kommer hon till och
med som en vanlig kokett flicka att bli föremål för
mindre uppmärksamhet än här. Officerarna skola
nog finna flickor, som äro mera värda deras hyllning.
Låt oss därför hoppas, att hennes vistelse där
kommer att lara henne, hur obetydlig hon är. I alla
händelser kan hon inte bli synnerligen mycket sämre,
utan att vi få anledning att inspärra henne för
återstoden av hennes liv.

Elisabet var tvungen att nöja sig med detta svar,
men hon stod fast vid sin mening och lämnade sin
far ledsen och besviken. Det låg dock icke i
hennes natur att öka sina bekymmer genom att ruva
över dem. Hon visste med sig, att hon gjort sin
plikt, och hon hade ingen fallenhet för att gå och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stoltoford/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free