Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
gräma sig över oundvikliga ledsamheter eller förstora
dem genom ängslan.
Hade Lydia och hennes mor vetat om innehållet
av Elisabets samtal med sin far, skulle bådas
ordflöde knappt kunnat ha givit uttryck åt deras harm.
Lydia inbillade sig, att ett besök i Brighton innefattade
alla möjligheter till jordisk lycka. Hon såg med sin
livliga fantasis öga gatorna i denna glada badort
fulla av officerare. Hon såg sig själv som föremål
för uppmärksamhet av tiotal och tjogtal av sådana,
som ännu voro obekanta för henne. Hon såg
lägrets alla härligheter — dess tält uppslagna i ståtliga,
raka gator, där det svärmade av unga, glada män i
bländande, scharlakansröda uniformer; och för att göra
bilden fullständig, såg hon sig själv sittande utanför
ett tält behagligt flirtande med åtminstone sex
officerare på en gång.
Om hon hade vetat, att hennes syster sökte slita
henne från sådana utsikter och sådana verkligheter
som dessa, vilka skulle då hennes känslor ha varit?
De kunde ha förståtts endast av hennes mor, som
skulle ha känt nästan detsamma som hon. Att Lydia
skulle resa till Brighton var hennes enda tröst,
vemodigt förvissad som hon var, att hennes man aldrig
ämnade resa dit själv.
Men de voro alldeles okunniga om vad som hade
försiggått, och deras hänryckning var med få avbrott
lika stor ända till dagen för Lydias avresa.
Elisabet skulle nu träffa mr Wickham för sista
gången. Då hon ofta varit tillsammans med honom
efter sin återkomst, hade hennes oro till stor del lagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
