Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
FYRTIOTREDJE KAPITLET.
Under åkturen spanade Elisabet med en viss oro
efter den första skymten av Pemberleyparken, och
när de slutligen körde in genom grinden, befann hon
sig i högsta grad av spänning.
Parken var mycket stor och innefattade en mycket
omväxlande terräng. De kommo först in i en av
dess lägst belägna delar och åkte en stund genom
en vacker skog av betydande utsträckning.
Elisabet var allt för upptagen av sina tankar för
att kunna samtala med sina reskamrater, men hon
såg och beundrade varje anmärkningsvärd plats och
utsiktspunkt. En halv mil åkte de småningom uppåt
och befunno sig slutligen på toppen av en ansenlig
höjd, där skogen upphörde och där man genast fick
syn på Pemberley House, som låg på motsatta sidan
av en dal, mot vilken vägen sänkte sig i branta
slingringar. Det var en stor, vacker stenbyggnad,
som hade ett förmånligt läge på en sluttning med
en bakgrund av höga, skogklädda kullar, och
framför densamma flöt en ström, vars yta vidgade sig
på ett naturligt sätt, utan att något gjorts däråt med
konst. Elisabet var förtjust. Hon hade aldrig sett
ett ställe, för vilket naturen gjort så mycket eller
där den naturliga skönheten så litet motverkats av
tvivelaktig smak. De intogos alla av livlig beundran,
och i detta ögonblick kände hon, att det skulle vara
något värt att bli husfru på Pemberley.
De åkte ner för kullen, över bryggan och fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
