Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
som mina egna och i dem välkomnat min morbror
och moster som gäster. Men hon besinnade sig och
tänkte vidare: Nej, detta kunde aldrig ske, morbror
och moster skulle ha varit förlorade för mig; jag
skulle aldrig ha fått inbjuda dem.
Det var en lycka, att hon besinnade sig, det
räddade henne från något, som liknade ånger.
Hon hade god lust att fråga husföreståndarinnan,
om hennes husbonde verkligen var borta, men modet
svek henne. Slutligen framställdes dock frågan av
hennes morbror, och hon vände sig bort med oro,
då mrs Reynolds svarade, att han var borta,
tillläggande: men vi vänta honom hem i morgon med
ett stort sällskap av vänner och bekanta. Huru
glad var icke Elisabet över att deras resa icke på
grund av någon omständighet blivit uppskjuten en
dag.
Hennes moster ropade nu, att hon skulle komma
och se på ett porträtt. Hon gick fram och såg mr
Wickhams porträtt, som jämte några andra
miniatyrer hängde över spiselkransen. Mrs Gardiner
frågade henne leende, hur hon tyckte om det.
Husföreståndarinnan kom fram och omtalade för dem, att
det var ett porträtt av en ung herre, son till hennes
avlidne husbondes förvaltare, vilken av honom
uppfostrats på hans bekostnad. Han har nu blivit
officer, tillade hon, men jag är rädd för att han fört ett
vilt liv.
Mrs Gardiner såg leende på sin systerdotter, men
Elisabet kunde icke besvara detta.
— Och det här, sade mrs Reynolds, pekande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
