Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’99
aftonen tycktes henne ganska lång, var den dock
icke lång nog att avgöra hennes känslor gentemot
en person på detta herresäte, och hon låg vaken
under försök att komma på det klara därmed. För
visso hatade hon honom icke. Nej, hennes hat hade
för länge sedan försvunnit, och hon hade nästan lika
länge blygts över att hon mot honom hyst en känsla,
som kunde få detta namn. Den aktning som hos
henne framkallats av övertygelsen om hans
värdefulla egenskaper, hade, ehuru hon i början endast
motvilligt gav rum däråt, upphört att för henne
kännas motbjudande, och den utvecklades nu till en
mera vänskaplig känsla, tack vare det för honom så
fördelaktiga vitsord, som hon dagen förut fått höra
och som framställt hans karaktär i så vackert ljus.
Men framför allt var det en känsla, som mer än
aktning och vördnad hos henne väckte en vänlig
sinnesstämning mot honom och som hon icke kunde
lämna utan avseende. Det var tacksamhet —
tacksamhet icke blott för att han en gång hade älskat
henne, utan för att han ännu älskade henne
tillräckligt för att kunna förlåta henne det självsvåldiga
och bittra sätt, varpå hon avvisat hans anbud, och
alla de orättvisa anklagelser, som åtföljde hennes
avböjande svar. Hon hade varit övertygad om att
han skulle undvika henne som sin värsta fiende, och
nu tycktes han vid detta tillfälliga sammanträffande
vara högst angelägen om att fortsätta bekanskapen
med henne, och utan att lägga sina känslor i dagen
på något ogrannlaga sätt eller uppträda på något
egendomligt vis, sökte han göra ett gott intryck på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
