Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’111
man sett dem fortsätta sin färd i riktning mot
London. Jag vet inte, vad jag skall tro. Sedan
överste Forster gjort alla möjliga efterspaningar på
denna sidan om London, fortsatte han resan till
Hertfordshire och förnyade dem vid alla tullgrindar,
där vägpengar upptogos, och i alla värdshus i Barnet
och Hatfield, men utan framgång — man hade icke
sett några sådana personer passera förbi. Fylld av
det vänligaste deltagande, kom han till Longbourn
och yppade för oss sina farhågor på ett sätt, som
var högst hedrande för hans hjärta. Jag är
uppriktigt bedrövad för hans och mrs Forsters skull,
men ingen kan skjuta någon skuld på dem. Vi äro
djupt bekymrade, kära Lizzy. Pappa och mamma
tro det värsta, men jag kan inte ha en så dålig
tanke om Wickham. Många omständigheter kunna
göra det mera önskvärt för dem att gifta sig i
hemlighet i London än att fullfölja sin första plan, och
även om han kunde hysa sådana avsikter; mot en
ung flicka av så god familj som Lydia, vilket icke
är sannolikt, kan jag därför tro, att hon sjunkit så
djupt? Omöjligt! Med sorg finner jag emellertid,
att överste Forster inte är böjd för att tro, att de
gift sig; han skakade på huvudet, då jag uttryckte
mina förhoppningar, och sade, att han fruktade, att
Wickham icke var en man att lita på. Min stackars
mor är riktigt sjuk och håller sig inne på sitt rum.
Om hon kunde taga mod till sig, så skulle det bli
bättre, men detta är icke att vänta. Vad pappa
beträffar, har jag aldrig i mitt liv sett honom så
upprörd. Stackars Kitty är bedrövad över att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
