Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii3
upprörda tillstånd kom honom att rygga tillbaka,
och innan han kunde hämta sig tillräckligt för att
tala, utropade hon, i vars sinne varje annan tanke
undanträngdes av Lydias belägenhet: — Jag ber er
förlåta mig, men jag måste lämna er. Jag måste
träffa mr Gardiner på ögonblicket för en
angelägenhet, som inte kan uppskjutas; jag har inte ett
ögonblick att förlora.
— Store Gud, vad står på? utropade han med
mera medkänsla än artighet; sedan sansade han sig
och fortsatte: Jag vill inte uppehålla er en minut,
men låt mig eller betjänten gå efter mr och mrs
Gardiner. Ni mår inte rätt väl, ni kan inte göra det
själv.
Elisabet tvekade, men hennes knän darrade, och
hon kände hur litet skulle vinnas därigenom att
hon försökte upphinna dem. Hon ropade därför
tillbaka betjänten och tillsade honom med en stämma,
som på grund av hennes upprörda tillstånd var
näsfan omöjlig att uppfatta, att ögonblickligen gå
och hämta sin husbonde och matmor.
Sedan han lämnat rummet, satte hon sig ned, ur
stånd att hålla sig uppe och så eländig att skåda,
att det var omöjligt för Darcy att lämna henne eller
låta bli att säga i en ton full av ömhet och
medlidande: — Låt mig ropa på er jungfru. Är det
ingenting ni kunde dricka, som kunde liva upp er
en smula? Ett glas vin? Skall jag skaffa er ett
sådant? Ni är mycket sjuk.
— Nej tack, svarade hon och försökte hämta sig.
Det är ingen fara med mig, jag är alldeles frisk;
8. — Auiten. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
