Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’119
få höra, få se, få vara på platsen för att dela med
Jane de omsorger, som nu helt och hållet måste
falla på hennes lott i en familj, som var i ett sådant
upplösningstillstånd, då fadern var borta och modern
ur stånd att företaga sig något, i behov av ständig
omvårdnad; och ehuru hon var nästan övertygad
om att ingenting kunde göras för Lydia, fann hon
sin morbrors ingripande vara av den yttersta vikt,
och tills han inträdde i rummet, befann hon sig i
ett tillstånd av största ängslan. Mr och mrs
Gardiner hade skyndat tillbaka i stor oro, då de på
grund av betjäntens redogörelse antogo, att deras
systerdotter plötsligen insjuknat; hon lugnade dem
emellertid genast i detta avseende och meddelade
dem ivrigt anledningen till att hon bett dem komma
tillbaka, läste högt upp de två breven och dröjde
med darrande stämma vid postskriptum i det senare,
fastän Lydia aldrig varit mr och mrs Gardiners
favorit. De blevo naturligtvis djupt bedrövade. Icke
endast Lydia, utan hela familjen berördes av saken,
och efter de första utropen av häpenhet och
förskräckelse lovade mr Gardiner villigt att lämna all
den hjälp, som stod i hans makt. Ehuru Elisabet
var fullt beredd härpå, tackade hon honom med
tårar av erkänsla, och som alla hade samma mål i
sikte, ordnades snart allt med avsqhde på deras resa.
De skulle begiva sig av så fort som möjligt. — Men
hur ska vi göra med besöket på Pemberley?
utropade mrs Gardiner. John talade om för oss, att
mr Darcy var här, då du skickade efter oss; var
det såf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
