Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’127
— Ja, han reste dit i tisdags, som jag skrev till
dig.
— Har ni ofta haft underrättelse från honom?
— Bara en gång. Han skrev några rader till mig
i1 onsdags för att omtala, att han välbehållen
kommit fram, och för att ge mig sina förhåliningsorder,
varom jag särskilt bett honom. Han tillade bara,
att han icke skulle skriva igen, förrän han hade
något av vikt att omtala.
— Och hur står det till med mamma? Och med
er allesammans?
— Mamma mår något så när bra, fastän hon är
förfärligt uppskakad. Hon är uppe på sitt rum, som
hon inte ännu lämnar, och hon kommer att bli
mycket glad att få träffa er alla. Mary och Kitty äro
gudskelov friska.
— Men hur är det med dig? utropade Elisabet.
Du ser blek ut. Så mycket du har genomgått!
Hennes syster försäkrade henne emellertid, att hon
mådde alldeles bra; deras samtal, som pågått, under
det att mr och mrs Gardiner voro upptagna av sina
barn, avbröts nu genom hela sällskapets inträde.
Jane skyndade fram till sin morbror och moster och
välkomnade och tackade dem båda, leende genom
tårar.
När de alla samlats i salongen, upprepades de
frågor, Elisabet redan gjort, naturligtvis av de andra,
och de funno snart, att Jane icke hade något att
berätta. Hon hade dock icke ännu uppgivit de
sang-viniska förhoppningar om en god utgång, som
hennes goda hjärta ingav henne, hon hoppades ännu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
