Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’128
att allt skalle sluta väl, och varje morgon väntade
hon ett brev antingen från Lydia eller hennes fader
med förklaring över vad som skett och kanhända
med underrättelse om giftermålet.
Mrs Bennet, till vars rum de alla begåvo sig,
mottog dem just så, som man kunde vänta sig, med
tårar och jämmer, häftiga utfall mot Wickhams
skurkaktiga beteende och klagan över sina egna
lidanden och det ovärdiga sätt, varpå man behandlat
henne. Hon tadlade alla utom den person, vars
okloka efterlåtenhet bar största skulden för hennes
dotters felsteg.
— Om jag hade kunnat få min vilja fram att resa
till Brighton med hela familjen, skulle detta inte ha
hänt, men stackars Lydia hade ingen, som tog vård
om henne. Varför släppte Forsters henne någonsin
ur sikte? Jag är säker om att det var någon stor
försumlighet på deras sida, ty hon är inte en flicka,
som skulle ha företagit sig något sådant, om man
haft ett vaksamt öga på henne. Jag tyckte alltid,
att de voro högst olämpliga att taga vård om henne,
men jag blev överröstad, som jag alltid blir. Mitt
stackars kära barn! Och nu har mr Bennet givit
sig av, och jag är säker om att han kommer att
slåss med Wickham, var han än träffar honom, och
då kommer han att bli dödad, och vad skall det
sedan bli av oss alla? Makarna Collins komma att
dyka upp, innan han hunnit kallna i sin grav, och
om du inte är snäll och hjälper oss, min bror, så
vet jag inte, vad vi skola taga oss till.
Alla protesterade mot så rysliga tankar, och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
