Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’133
vara. Kitty erkände då med en ganska naturlig
stolthet över att hon visste mer än andra, att Lydia
i sitt sista brev berett henne på ett sådant steg.
Det ser ut, som om hon flera veckor vetat, att de
voro kära i varandra.
— Men inte förrän de reste till Brighton?
— Nej, jag tror inte det.
— Och tycktes överste Forster själv ha dåliga
tankar om Wickham? Känner han till hans verkliga
karaktär?
— Jag måste erkänna, att han inte talade så väl
om Wickham, som han gjorde förr. Han trodde, att
han var tanklös och oordentlig. Och efter denna
ledsamma affär säger man, att han var betydligt
skuldsatt, då han lämnade Meryton, men jag hoppas,
att detta inte är sant.
— O, Jane, om vi hade varit mindre
hemlighetsfulla, om vi hade talat om, vad vi visste om honom,
då kunde detta inte ha inträffat.
— Det skulle kanske ha varit bättre, svarade
hennes syster. Men att yppa en persons förut
begångna fel utan att veta, hurudana hans tänkesätt
för närvarande äro, syntes oss oförsvarligt. Vi
handlade i bästa avsikt.
— Kunde överste Forster meddela innehållet av
Lydias brev till hans hustru?
— Han hade det med sig för att visa oss det.
Jane tog fram det ur sin plånbok och gav det åt
Elisabet. Det lydde sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
