Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’57
detta skulle försiggå med så litet obehag för honom
själv, som det skett genom nu vidtagna åtgärder.
Hans utgifter skulle knappast ökas med tio pund
om året genom de hundra pund, som han skulle
betala till dem, ty Lydias kosthåll och fickpengar samt
de ständiga penninggåvor, som lämnades henne av
hennes mor, hade tillsammans utgjort en summa, som
föga understeg detta belopp.
Att saken skulle försiggå med så ringa
ansträngning å hans sida var också en välkommen
överraskning, ty vad han nu önskade var att ha så litet
besvär som möjligt i affären. När hans första anfall
av raseri gått över, återföll han naturligtvis i hela
sin förra likgiltighet. Hans brev var snart expedierat,
ty, fastän han var senfärdig, då det gällde att gripa
sig an med ett göromål, var han snabb i att utföra
detsamma. Han bad att få ytterligare upplysningar
om hur mycket han var skyldig sin svåger, men han
var alltför ond på Lydia för att skicka henne någon
hälsning.
Den goda nyheten spred sig snabbt genom huset
och med motsvarande hastighet i trakten. I den
senare mottogs den med passande filosofiskt lugn.
Det hade säkerligen varit ett mera intressant
samtalsämne, om miss Lydia Bennet blivit prostituerad eller
i lyckligaste fall avspärrad från världen och skickad
till någon avlägsen lantgård. Men hennes giftermål
var också ett tacksamt ämne för skvallret, och de
vänliga önskningar med avseende på hennes
välgång, som förut uttalats av alla skadeglada gamla
tanter i Meryton, förlorade endast föga av sin giftighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
