- Project Runeberg -  Stolthet och fördom /
181

(1920) [MARC] [MARC] Author: Jane Austen Translator: Carl Axel Ringenson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’181

böner till en kvinna, som han naturligtvis avskydde
och föraktade, och han var tvungen att träffa — ofta
träffa, resonera med, söka övertala och slutligen muta
— den man, som han alltid helst ville undvika och
vars blotta namn det var honom en pina att uttala.
Han hade gjort allt detta för en flicka, för vilken
han icke kunde ha någon högaktning. Hennes hjärta
viskade till henne, att han gjort det för hennes skull.
Men detta var en förhoppning, som snart
undanträngdes av andra tankar, och hon kände snart, att
till och med hennes fåfänga var otillräcklig, då det
gällde att helt lita på att hans böjelse för henne, för
en kvinna, som redan sagt nej åt honom vid hans
frieri, kunde övervinna en känsla så naturlig som
avsky för släktskap med Wickham. Svåger med
Wickham! Varje gnista ev stolthet måste bäva
tillbaka för en sådan förbindelse. Han hade visserligen
gjort mycket — hon blygdes för att tänka på huru
mycket. Men han hade givit ett skäl för sitt
ingripande, vilket dock icke förtjänade någon högre grad
av tilltro. Det var ju ganska sannolikt, att han kände
med sig, att han haft orätt, han var frikostig och
hade möjlighet att visa det, ehuru hon icke ville
antaga att hans känsla för henne varit den förnämsta
drivkraften för hans handlingssätt, kunde hon
måhända tro, att en återstod av böjelse för henne varit
medverkande vid hans åtgöranden i en ak, i vilken
hennes sinnesfrid väsentligen stod på sp 1. Det var
pinsamt, utomordentligt pinsamt, att veta, att de
till honom stodo i en tacksamhetsskuj d, som de
aldrig kunde avbörda sig. De hade hon om att tacka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stoltoford/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free