Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
för att Lydia återvunnit sitt goda namn och rykte,
de hade honom att tacka för allt! O, hur innerligt
bedrövad var hon icke över varje ovänlig känsla
mot honom, hon någonsin- låtit få insteg hos sig,
varje bittert yttrande, hon låtit sig undfalla mot
honom. För egen del var hon förödmjukad, men hon
var stolt över honom. Stolt över att han i en sak,
som ställde krav på heder och medkänsla, hade
kunnat övervinna sig själv. Hon läste gång på gång
sin mosters lovord över honom. De voro knappt
tillräckliga, men de behagade henne. Hon erfor till
och med en viss tillfredsställelse, ehuru blandad med
saknad, då hon fann, huru fast övertygade både
hennes moster och hennes morbror varit om att ett
band av tillgivenhet och förtroende fanns mellan mr
Darcy och henne själv.
Hon överraskades, där hon satt försjunken i sina
tankar av att någon närmade sig, och innan hon
hann slå in på en annan gång, upphanns hon av
Wickham.
— Jag är rädd för att jag avbryter din ensliga
promenad, kära svägerska, sade han, då han kora
fram till henne.
— Det gör du verkligen, svarade hon leende, men
det är inte därför sagt, att avbrottet är ovälkommet.
— Det skulle verkligen göra mig ont, om det vore
det. Vi ha alltid varit goda vänner, och nu äro vi
ändå bättre.
— Det är sant. Komma de andra också ut?
— Jag vet inte. Mrs Bennet och Lydia skola fara
till Meryton. Och så, kära svägerska, har jag hört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
