- Project Runeberg -  Stolthet och fördom /
238

(1920) [MARC] [MARC] Author: Jane Austen Translator: Carl Axel Ringenson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’238

— Jag kan inte tilltro dig någon sådan filosofisk
uppfattning. Dina blickar tillbaka på det förflutna
måste vara så fullständigt fria från självförebråelser,
att den tillfredsställelse, som uppkommer därav, inte
är en följd av några filosofiska betraktelser, utan,
vad bättre är, av ovetenhet om all skuld. Men med
mig förhåller det sig inte så. Pinsamma hågkomster
tränga sig på mig, och dessa kan jag inte, bör jag
inte visa ifrån mig. Jag har hela mitt liv varit en
självisk varelse i handling, fastän inte till mina
grundsatser. Som barn fick jag lära mig vad som
var rätt, men jag fick inte lära mig att lägga band
på mitt lynne. Jag fick inhämta goda grundsatser,
men tilläts att följa dem i högmod och inbilskhet.
Till min olycka var jag ende sonen (under många
år enda barnet) och blev bortskämd av mina
föräldrar, som, ehuru själva godhjärtade (i synnerhet
min far, som var själva välviljan och älskvärdheten)
tilläto mig, uppmuntrade mig, nästan lärde mig att
vara självisk och befallande — att inte bry mig om
någon som stod utanför min familjekrets, att hysa
en låg tanke om alla andra människor, att åtminstone
vilja hysa låga tankar om deras förstånd och deras
värde jämfört med mitt eget. Sådan var jag från
åtta till tjuguåtta års ålder, och sådan kunde jag
ännu vara, hade inte du varit, kära, älskade Elisabet!
Vad har jag inte dig att tacka för! Du lärde mig
en läxa, svår i början, men högst välsignelserik,
Genom dig blev jag riktigt förödmjukad. Jag kom
till dig utan det ringaste tvivel om att mitt anbud
skulle bli antaget. Du visade mig, hur otillräckliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:44:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stoltoford/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free