Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’245
— Vad menar duf
— J°> iaë måste erkänna att jag tycker bättre om
honom än om Bingley. Jag är rädd för att du
kommer att bli ond.
— Käraste syster, jag ber dig, var nu allvarsam.
Jag vill tala helt allvarligt. Låt mig ofördröjligen
få veta allt, som jag bör få veta. Vill du säga mig,
hur länge du har älskat honom?
— Det har kommit så småningom att jag knappt
vet när det började. Men jag tror att jag måste
datera det från den gången, då jag först fick se hans
vackra anläggningar vid Pemberley.
Ännu en bön, att hon skulle vara allvarsam, hade
emellertid önskad verkan, och hon tillfredsställde
snart Jane genom sina högtidliga försäkringar om
sin kärlek. När Jane fått visshet härom, hade hon
ingenting mera att önska.
— Nu är jag riktigt glad, sade hon, ty du kommer
att bli lika lycklig som jag själv. Jag har alltid satt
honom högt. Hade det endast varit för hans kärlek
till dig, måste jag alltid ha högaktat honom, men
nu, då han är Bingleys vän och blir din man, kan
det endast vara Bingley och du själv som äro mig
kärare än han. Men, Lizzy, du har varit mycket
hemlighetsfull, mycket förbehållsam gentemot mig.
Så litet du talade om för mig av vad som försiggick
på Pemberley och i Lambton. För allt vad jag vet
därom har jag en annan att tacka, inte dig.
Elisabet omtalade för henne skälen till hennes
tystlåtenhet. Hon hade icke velat nämna Bingleys namn,
och det ovissa tillstånd, vari hennes egna känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
