Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - "Mene tekel" eller nationernas kamp om världsherraväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 DE STORA VÄRLDSPROBLEMEN
i Dan. 5 : te kap. har tydligen blivit skrivet till lärdom och
varning för kommande tider, ej minst för vår egen tid, så-
som fallet är med berättelsen om Sodoms undergång (Jud.
7, 8) och såsom det heter om israeliternas ökenvandring :
»Detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och
det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas
ände inpå oss» (1 Kor. 10: 11). Vår tids människor be-
höva också i sanning lära sig, att »den Högste råder över
det mänskliga konungadömet, att »synd är ett folks för-
därv» och att ett liv i uppror mot Gud, i synd och last
och sorglös säkerhet förr eller senare störtar folken i tim-
ligt och evigt fördärv. I Uppenbarelsebokens profetior
rörande den yttersta tiden har ju också inspirationens ande
låtit det forna Babylon med all sin rikedom och flärd,
allt sitt onda väsende och sitt fruktansvärda öde tjäna som
sinnebild av den s. k. kristna världens fallna tillstånd och
slutliga öde.
Vi ha förut talat något om det forna Babylon. Utom vad
Herodotus och andra äldre historieskrivare berättat, bära
i våra dagar de ur sina tusenåriga gömmor framgrävda ru-
inerna det tydligaste vittnesbörd såväl om stadens storhet
och prakt som om dess lastbarhet och undergång. Angå-
ende stadens belägring och det sorglösa, syndiga liv, som
dess invånare därunder förde, säger en författare:
"Vid tiden strax före det stora gästabud, som Belsassar an-
ställde för sina hövitsmän och sina väldiga, blev provinsen
Babylon överlupen och huvudstaden angripen av en stor krigs-
här från norr. Men av någon okänd och oförklarlig orsak
hade, som det tycktes, den belägrande styrkan dragit sig till-
baka. Intet försök tycktes hava blivit gjort för att utröna,
vart fienden tagit vägen, eller vad som förorsakat hans för-
svinnande. Det var nog, att han ej vidare kunde skönjas från
murarna och tornen. Man tog för avgjort, att belägringen var
upphävd samt att kriget var slut. Hela staden överlämnade
sig genast åt den vildaste glädjeyrsel och allt slags vanvettiga
överdrifter. Belsassar gav exemplet, medan folk och furstar
voro endast allt för redo att efterapa sin konung. Vakterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
