Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora världskrigskatastrofen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 DE STORA VÄRLDS PRO B LEM EN
detsamma var förhållandet i alla större städer, om än i olika
stor grad. Och hur är det nu?
Allt detta påminner emellertid om de bibliska berättel-
serna angående det sedliga tillståndet bland människorna,
då de drabbats av större hemsökelser. Då syndafloden
kom över världen, var »människornas ondska stor på jorden,
och deras hjärtans alla uppsåt och tankar voro beständigt
allenast onda». »Allt kött vandrade i fördärv på jorden»,
som blev »allt mer fördärvad» och »uppfylld av våld» (i
Mos. 6:5 — 12). Syndaflodskatastrofen kom därför blott som
en naturlig följd av detta tillstånd — den var ett utomordent-
ligt och, som det synes, nödvändigt medel för begränsning
av den härjande andliga farsot, som hotade att alldeles för-
därva hela mänskligheten och förvandla jorden till ett enda
pesthus.
Och då Sodom och Gomorra dömdes till undergång,
kännetecknades människolivet i dessa forntidens storstä-
der av »högfärd, frosseri och sorglös säkerhet» samt »vad
styggeligt var», tillika med hjärtlös obarmhärtighet gent emot
»den arme och fattige» (se 1 Mos. 13: 13; 19: 1 — 28; Hes.
16:49, 5°)- Då den rättfärdige mannen Lot, som »plå-
gades dag efter dag i sin rättfärdiga själ», på grund av vad
han såg och hörde (2 Petr. 2:6—10), uppträdde mot detta
sedefördärv, ropade det gudsförgätna folket: »Bort med
denne!» (1 Mos. 19:9). Ju mera ogudaktiga och sedligt för-
fallna människorna äro, ju mera besväras de av Guds tjä-
nare och deras gudomliga budskap, som alltid utgör en dom
över synden och lasten, på samma gång det erbjuder männi-
skorna det enda frälsningsmedlet.
Den bibliska berättelsen om den sedeslöshet, som härskade
i det gamla Babyloniens stolta, rika huvudstad, då detta
stora världsvälde gick under, utgör här vidare ett varnande
exempel. Högmod och gudsförakt, liderlighet och last i
förening med sorglös säkerhet hade nått sin höjdpunkt den
ödesdigra natten, då, mitt under dryckesgille och orgier,
den hemlighetsfulla handen skrev sitt »mene tekel» på väg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
