Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora världskrigskatastrofen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORA VÅRLDSKRIGSKATASTROFEN
135
råd består evinnerligen»? Ha de lärt, att det finns en Gud
i himmelen, som råder över människors riken och som
sätter en gräns för deras »stolta böljor»? Ha de lärt, att
han allena kan frälsa?
Ack, hur mycket gott skulle icke världskriget — trots
allt — haft med sig, om mänskligheten lärt detta, som
Gud Velat, att den skulle lära. Är det icke, sorgligt att
säga, i stället sant, som den tyske författaren Bernhard
Kellermann sagt :
"Den största olyckan är, att mänskligheten säkert intet lärt
av kriget."
Eller som en annan författare sagt:
"Så länge individer och folk ej under fredens solfyllda
lyckodagar kunna förmås att realisera förnuftets och kärlekens
rike, varigenom krig aldrig skulle behövas, ha vi att räkna
med det blodiga korsets väg i världshistorien."
Dock vilja vi tro, att om också människorna i allmän-
het icke lärt av kriget, vad de bort lära, utan tvärtom »gå
allt längre i ondska», så hava många därigenom vaknat
till besinning och allvarligt tänkande kristna människor lärt
inse, mer än någonsin, världens stora behov av att Kristi
evangelium ej blott blir predikat i sin ursprungliga renhet
och kraft, utan även demonstrerat i de kristnas vardag-
liga vandel. Detta skall vara saltet mot förruttnelsen, ljuset
i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
