- Project Runeberg -  De stora världsproblemen /
146

(1920) [MARC] Author: Emil Åhrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nationernas förbund — "världens enda hopp"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Wilsons fjorton lysande punkter ha vrängts och vridits av
flera hundra advokater och likna nu mera en fixeringsbild än
en stjärnkonstellation, som seglarna på det stormiga havet styra
efter."

Det har t. o. m. nu efteråt förklarats från invigt håll,
att de fjorton punkterna icke ens blevo på allvar
behandlade under konferensen.

Men hade dessa principer blivit eller kunnat bliva
förverkligade, skulle de ha medfört en den mest genom
gripande omgestaltning av de nu så sorgliga förhållandena
i världen — även om de naturligtvis icke lett till
upprättandet av det kommande gudsrike, varom bibeln talar.

"Den stora segerns" våldsfred.

Vad för det första freden efter kriget angår — den fred,
genom vilken fredskonferensen skulle grundlägga
nationernas förbund och »den varaktiga freden» — så borde det
hela tiden ha varit klart, att den gärna inte kunde bliva
någon försonings- eller rättsfred. Sedan ententemakterna
givit president Wilson ett avvisande svar på hans första
fredsnot, hemställde han till dem att »uppgiva varje tanke
på seger i den nuvarande striden», emedan en fred, som
påtvingades den besegrade, skulle »innebära», sade han, »ett
ständigt hot mot världens säkerhet» och komma världsfreden
att »vila på lösan sand». En verklig fred måste, menade
han med all rätt, vara »grundad på ädelmod och
rättfärdighet, utan själviska fördelar ens för den segrande parten».
Härom har den världsbekanta författarinnan Ellen Key yttrat :

"Wilson smidde en gång den nyckel, som kunde öppna
porten till en ljus framtid för alla. Över den porten lästes: Inga
segrare och inga besegrade."

Men blodbadet fortsattes, som bekant, tills den ena
parten vann en fullständig seger och det således ej längre kunde
bliva »en fred utan seger».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:22:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stora/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free