Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya världsmakten och dess roll i världsdramats slutakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad vidare angår den bild, som det andra vilddjuret skulle
låta upprätta åt det första, och det märke, som det skulle
påtvinga människorna, kan man ej gärna utan vidare
förkasta den uppfattningen, som många bibelforskare hysa,
att liksom påvliga Rom ville tvinga människorna att i sin
religiösa tro och sin gudsdyrkan underordna sig påvens
myndighet, i det denne uppträdde som Gud på jorden,
och liksom påvemakten hade sitt särskilda auktoritetsmärke,
varom vi skola tala längre fram, så skulle denna amerikanska
påvemakts-»bild» — i fullkomlig strid med Amerikas
ursprungliga grundlagar — sätta sig upp över människornas
samveten och bestämma över deras religiösa tro, därvid
begagnande sig av samma påvliga märke. Det heter ju
också, att det andra vilddjuret skulle utöva »det första
vilddjurets hela myndighet» och komma människorna att
»tillbedja det första vilddjuret, det vars dödssår blev läkt».
Vidare, då det påvliga vilddjuret var en religiös-politisk
förening eller förening av kyrka och stat, i vilken förening
kyrkan kontrollerade staten och främjade sina egna
intressen genom statens lagar, kan man med goda skäl antaga,
att vilddjurets bild skulle komma att utgöra en liknande
förening, medan tillbedjandet av bilden då ej kunde
innebära annat, än att man underordnar sig bildens lagar och
förordningar. Alla tecken tyda också på, att en religiös
sammanslutning i Amerika skall komma att utöva ett
dominerande inflytande även i politiska och borgerliga
angelägenheter.
Tecken och under.
Men det sinnebildliga andra vilddjuret kännetecknas även
på ett annat sätt, som vi i början blott nämnde, nämligen
därigenom att det »gör stora tecken, så att det till och med
låter eld i människornas åsyn falla ned från himmelen på
jorden» och sålunda förvillar människorna (Upp. 13:13, 14).
I överensstämmelse härmed benämnes denna undergörande
makt även for »den falske profeten» (se kap. 19:20).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
