Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya världsmakten och dess roll i världsdramats slutakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På flera andra ställen förutsäges, att den religiösa
förvillelsen skulle bliva synnerligen kraftig i de yttersta dagarna,
så kraftig, att, såsom Kristus själv säger, om det vore
möjligt, skulle »jämväl de utvalda» bliva förvillade (Matt. 24:24).
Genom förvillande tecken och under, vilka man antagligen
vill likställa med det tecken, Elias gjorde, då han lät eld
falla ned från himmelen, kommer således tydligen det
andra vilddjuret eller denna moderna falska profet att söka
bevisa, att de bud och förordningar, som han kommer att
i påvlig anda uppställa gent emot Guds bud och tron på
Jesus, såsom vi finna dessa framställda i bibeln, äro sant
kristliga, ehuru de icke äro det. Här kommer det då att
gälla, huruvida man — trots tecken och under och allt —
oryggligen, såsom protestantismens grundläggare lärde, vill
hålla fast vid »bibeln och bibeln allena». Att så göra är i alla
fall den enda sant kristliga och i längden säkra
ståndpunkten.
I fråga om Amerika såsom skådeplatsen och
utgångspunkten för dylika religiösa förvillelser erinras man om,
hurusom bl. a. den moderna spiritismen med sina
förvånande fenomen uppstått i Amerika och därifrån hastigt
utbrett sig överallt i världen.
Men på samma gång, som den nya världsmakten
sålunda skall utmärka sig även på religionens område,
liksom på politikens och andra, så kommer det inflytande och
de principer, för vilka den i detta avseende blir liksom en
utgångspunkt, att sträcka sig till hela världen. Såsom »hela
jorden såg med förundran efter vilddjuret» eller det
påvliga Rom, då påvemakten stod på höjden av sin makt, och
såsom man då sade: »Vem är lik vilddjuret och vem förmår
att strida mot det?» så skall ock det andra vilddjuret
komma »jorden och dem, som bo därpå, att tillbedja det
första vilddjuret» (v. 3, 4, 12).
Av allt detta framgår således, att den nya världsmakten —
vars drakeröst väl kan anses ha gjort sig hörd i dessa tider
ej minst därigenom, att den i likhet med Europas gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
