Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ödesdigra klyftan eller rikedom och fattigdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man ej i sanning förstår eller erkänner det mänskliga
broderskapet, erkänner man ej heller dess förpliktelser.
Om människornas likställighet, vilken är bestämmande
för deras inbördes förhållande, framhålles så ofta i
bibeln, att Gud ej har »anseende till personen» samt att
människorna därför heller icke skola hava det. »Ty hos
Gud finnes intet anseende till personen» (Rom. 2:11).
»Och om I såsom Fader åkallen honom, som utan
anseende till personen dömer var och en efter hans
gärningar, så vandren ock i fruktan under denna edert
främlingskaps tid» (1 Petr. 1:17). »Men om I haven anseende
till personen, så begån I synd och bliven av lagen
överbevisade om att vara överträdare» (Jak. 2:9). »Jag vill ...
icke vara partisk för någon, ej smickra någon människa»,
säger Job (kap. 32:20, 21), medan Judas anför det som
bevis oå människornas ogudaktighet, att »deras mun talar
skryt, under det att de smickra personer för nyttas skull»
(Jud. v. 16), vilket ju ingalunda är ovanligt heller i vår tid.
Människosjälens evighetsvärde.
Ingen har emellertid framhållit och försvarat det sanna
människovärdet mer, än Kristus själv gjorde. För honom
hade en människosjäl evighetsvärde. I sin egen
frälsareperson var han det största uttrycket för den gudomliga
kärlek, som omfattar alla lika varmt. Gud älskade
världen. De skriftlärde erkände sanningen åtminstone den
gången, då de, om än i snärjande syfte, sade: »Mästare, vi
veta, att du talar och undervisar rätt och icke har
anseende till personen, utan lär om Guds väg vad
sant är» (Luk. 20:21). Det var heller ingenting Kristus
bestraffade strängare än högmod och förakt för den fattige
och ringe.
Jesu värdesättande av människan framgår i all sin
skönhet av hans liknelser om det förlorade fåret och om den
förlorade sonen m. fl. Han säger, att han »kommit för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
