De stora världsproblemen / 237 (1920) Author: Emil Åhrén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ödesdigra klyftan eller rikedom och fattigdom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ehuru vi i Sverige tyvärr ej varit vana att höra dylika
sanningar, som de ovan anförda, uttalas av våra
arbetarledare, ser det dock ut, som om man även här börjat
förstå, att de materialistiska lärorna, lova de än ett himmelrike
på jorden, ej räcka till för de andliga behoven — de äro
stenar, ej bröd. Några märkliga uttalanden, som vittna därom,
ha på senare tiden hörts från det håll, från vilket man
kanske minst väntat det.

Tillbaka till "böckernas bok"!

Vid det kyrkliga möte, som hölls i Stockholm på våren
1920, yttrade den vänstersocialistiske riksdagsmannen Fabian
Månsson bl. a. följande:

Fabian Månsson.

"När man ser på rörelserna i tiden nu, så är det ändå, som
om något saknades. Det var någonting, som fanns hos de
gamla, som vi nutidsmänniskor tyckas sakna. Man har i
Sverige mättat massorna med andlig spis,
som icke gett något överflöd av andlig
fetma. De gamla togo sin andliga näring ur
böckernas bok, och jag kan icke uraktlåta
att framhålla, att jag tror, att en av
orsakerna till tidsandan är, att vi icke ösa ur denna
källa i likhet med vad fritidens förkunnare
under 1860—70-talen gjorde. Jag vill tro,
att sedan de breda lagren givits tillfälle att
forma samhällets yttre konturer, de skola
finna, att de böra återvända till denna källa
och att de genom en ensidig lektyr
förlorat mycket. Jag tror icke, att de djupa leden kunna bli nöjda
med de filosofiska systemen, utan nödgas återgå till de gamla
sanningsbrunnarna. Man erinrar sig exempelvis bergspredikan
och ’Fader vår’, som kunna jämföras med vilka andra som
helst av världslitteraturens pärlor. Dylikt förgätes, och då så
är, förstår man, vad som brister."

Efter hr Månssons anförande tog ärkebiskopen till orda
och uttryckte sin belåtenhet samt sade, att man »sällan eller
aldrig ställts så rätt fram och enkelt inför bibelorden».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>