Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det sociala världskriget eller kampen mellan arbete och kapital
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ödesdigra sociala tillstånd. De jämförelsevis bättre
förhållanden, som existerade i Roms tidigare dagar, tillika med
romarnas enklare levnadsvanor fingo småningom vika för
de rikas och mäktigas mänskliga böjelse att missbruka
sin makt och än mera rikta sig på de svagares bekostnad.
Då Kristus kom till världen, stod Rom på höjden av
makt och rikedom, därunder dock fanns en gapande
avgrund av fattigdom och nöd. Detta förhållande utgjorde
också ett säkert tecken på, att även detta världsvälde var
på god väg till sin undergång. Kristus uppträdde på det
skarpaste mot detta missförhållande. Liknelsen om den
rike mannen och den fattige Lasarus giver oss bl. a. en
inblick däri samt låter oss förstå, vilken förvänd
uppfattning man hade angående rikedom och fattigdom — med
rikedom trodde man sig t. o. m. kunna köpa Guds rike.
Då Rom gick under.
En författare, dr Chr. Ernst Luthart, säger om tillståndet
i det romerska riket:
"Ju mera det romerska rikets makt växte och ju högre den
yttre glansen av dess kultur steg och medlen till
levnadsnjutning ökades, desto mera växte även i vida kretsar nöden och
den bittra känslan därav. Framför allt var det tvenne
omständigheter, som framkallade denna nöd och blevo olycksdigra
för hela beståndet av det romerska riket och den gamla
världens samhällsliv: jordegendomens samlande och kapitalets
hopande i händerna på några få. Åtskilliga orsaker verkade
emot republikens slut den förändringen i den italienska
jordegendomen och snart även i provinserna, att det självständiga
bondeståndet försvann samt jordägorna förenades hos några
få till vidsträckta s. k. latifunder, som sköttes av enskilda
förpaktare med tillhjälp av stora slavhopar, som växte över all
höva. För det andra erbjöd provinsernas förvaltning tillfälle
för ståthållarna att hänsynslöst rikta sig, och oerhörda kapital
samlade sig hos några enskilda personer, så att medelståndet
försvann och massan av folket utarmades och vande sig vid
att låta sig underhållas genom storartade offentliga allmosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
