Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påvemaktens historiska roll samt protestantismen förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
DE STORA VARLDSPROBLEMEK
som denna »laglöshetens hemlighet» även skulle »sätta sig
i sinnet att förändra». Och ehuru vi här stöta på en öm
punkt i den protestantiska teologien, kunna vi ej undvika
att i korthet påpeka, hur även denna detalj i profetian upp-
fyllts av påvemakten.
Uttrycket »heliga tider» kommer oss strax att tänka på,
vad bibeln säger om vilodagen eller sabbaten såsom en
helig dag, som människan skulle »helga», enligt ett av
buden i den Guds lag, som vi här tala om.
Det diskuteras mycket i våra dagar om vilodagen, dess
förändring och hur den bör iakttagas. Vilodagsfrågan, som
av flera orsaker blivit aktuell, är emellertid icke så in-
vecklad, som det kan förefalla, då man hör den mängd olika
röster, som deltaga i diskussionen och som tyda på en
babylonisk förbistring. Vi ha ju även här såväl bibeln som
historien att tillgå för att få den upplysning vi önska.
Det förhåller sig här på samma sätt som med den för-
ändring av Guds lag, som vi just talat om och som ingen
torde förneka, nämligen att det är »genom traditionen från
den katolska kyrkan», som även vi protestanter kommit
att få de tio buden i en så ytterst bristfällig form, att
ett bud är helt borttaget, medan ett annat är delat i två
och ordningsföljden rubbad, så att vilodagsbudet kommit att
bliva det tredje i katekesen, medan det är det fjärde i
bibeln.
Den katolska traditionen har nämligen på ett eftertryck-
ligt sätt satt sin prägel även på vilodagsbudet. Nordisk
Familjebok, som ju allmänt erkännes som vår bästa och
tillförlitligaste uppslagsbok, säger under ordet »traditionen»:
"Protestantismen förkastade den kyrkliga traditionen och
uppställde bibeln såsom det enda rättesnöret, men bibehöll ett
antal traditioner (söndagen såsom sabbat, de ekumeniska sym-
bola m. m.)" (band 16, spalt 596, gamla upplagan).
På samma gång således, som protestantismen förkastade
den katolska traditionen som sådan, »bibehöll» den tyvärr
ett antal katolska traditioner, bland vilka voro »sönda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
