Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påvemaktens historiska roll samt protestantismen förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 DE STORA VÄRLDSPROBLEMEN
Protestantismen i våra dagar.
Om protestantismen i våra dagar kan slutligen i kort-
het tyvärr sägas, att den ingalunda står på den protestan-
tiska reformationens mark. Det ligger nog en allvarlig
sanning i vad Ellen Key sagt: »Den lutherska kyrkan är
efter fyra århundraden i lika stort behov av en Luther,
som den katolska kyrkan var det 15 17.»
Det må för det första storligen beklagas, att protestan-
terna, i stället för att, såsom reformatorerna lärde, fort-
sätta att söka efter allt mera ljus — om de gjort det, hade
protestantismen nog ej nu haft så mycket kvar av katol-
ska traditioner och läror, som den i verkligheten har —
i stället så snart började utarbeta trosbekännelser, som
skulle vara avgörande för all framtid, men som ingalunda
kunde göra anspråk på att vara fullkomligt bibliska eller
ens sant protestantiska. Man menade, att man var fär-
dig. Men vi äro tydligen ej färdiga ännu. »Mena vi»,
säger ärkebiskop Söderblom så sant, »att vi äro färdiga,
så äro vi icke reformationens barn.»
Det tillhör protestantismens grundläror, ja, det är egent-
ligen dess grundval, att »bibeln och bibeln allena»
såsom Guds ofelbara ord skall utgöra rättesnöret för en
kristens tro och vandel.
Reformationskyrkans bekännelse var, såsom en av dess
lärare uttrycker det:
"Vi tro och lära, att den heliga skrift, gamla och nya testa-
mentet, är inspirerad av Gud till alla sina delar ; att den är den
klaraste och fullkomligaste framställningen av frälsningen och
det eviga livet, och att den därför icke i något avseende får än-
dras eller förkortas ; att allt, som behöves till salighet, är i den
uppenbarat. Detta ord kan aldrig varda om intet."
Men hur förhåller det sig med hänsyn härtill i våra
dagar? Allt för många av protestantismens lärare och ledare
nöja sig ej med att ställa traditionen över bibeln, såsom kato-
licismen gör, utan de rent av förkasta bibeln eller åtmin-
stone förneka såväl dess gudomliga inspiration som dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
