Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livet och döden — spiritismen och andevärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 DE STORA VÄRLDSPROBLEMEN
Orsaken till att de döda varken tänka på Herren, prisa
honom eller hoppas på honom är naturligtvis ej den, att de
icke vilja göra det, utan orsaken är den, att de ej kunna
det — de sova.
Tob betraktade tillståndet i döden såsom liktydigt med
att ej vara född, ej vara till, såsom »ett barn, som
aldrig fick se ljuset». I döden, säger han, »där hava ju de
ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma
till vila; där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen
pådrivares röst. Små och stora äro där varandra lika,
trälen har där blivit fri från sin herre» (Job 3:11 — 19).
Och denna allas likhet i döden beror på att de alla sova,
de äro såsom om de »icke vore till».
Den vise mannen giver uttryck åt samma uppfattning
rörande de döda, då han säger: »Och väl veta de, som
leva, att de måste dö, men de döda veta alls intet,
och de hava ingen vinning mer att vänta, utan deras åmin-
nelse är förgäten. Både deras kärlek och deras hat och
deras avund hava redan nått sin ände, och aldrig någon-
sin få de mer någon del i vad som händer under
solen.... Allt vad du förmår utträtta med din kraft, må
du söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan man icke
verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vis-
het» (Pred. 9:5, 6, 10).
Och det är ej blott gamla testamentets inspirerade för-
fattare, som hava denna uppfattning om döden och de döda,
utan samma sanning tramställes i nya testamentet, såsom
vi strax skola se, då vi betrakta läran om uppståndelsen.
Vid närmare eftertanke kan man här ej heller göra den
invändningen, att det icke är själen eller anden, utan en-
dast kroppen, som dessa och liknande skriftställen åsyfta,
då de tala om döden såsom en medvetslös sömn, ty då
bleve de fullkomligt meningslösa och vilseledande. Man
säger nämligen icke och menar heller icke, då man talar om
en levande människa, att det är hennes kropp, som prisar
Gud, tänker o. s. v. Det är här fråga om människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
