Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Då ropar en officer och efter honom också
soldater flere gånger till publiken att skingra sig.
Därpå höres en hjärtslitande hornsignal. Vi visste,
att man icke skulle skjuta genast, att allt skulle
ske lagenligt; inte en, utan tre signaler komme att
ljuda, innan soldaterna uppfyllde det, som
officerarna fordrade af dem.
Och i själfva verket ljöd efter några sekunder
en andra signal, efteråt — en tredje . .. Därefter
hördes officerens lugna kommando : Fyr! . .
Jag såg, huru hanarna spändes, huru gevären
därpå rekylerade, jag hörde skott och sedan
någonstans där borta klagoskrin . . .
En mur skymde undan för mig dem, på hvilka
man sköt, men jag hörde tydligt, huru de, som
förblefvo vid lif, rusade åt sidorna, huru de stönade,
hvilka icke stupade genast . . .
Snart buro tvenne soldater förbi mig på sina
armar en svårt klagande gumma — en af dem, som
vi dagligen sett i köerna, dit hon brukade komma
för att få bröd.
Sedan förde soldaterna förbi oss en döende man,
som icke ens orkade klaga . . . Han var alldeles
blodig . . .
Men hör, nu ljuder åter ett kommandorop af
officeren ... Så höres en salfva, — nytt klagolåt
någonstans framför mig . . .
Nära mig stod en ung löjtnant. Han rökte
lugnt cigaretter, utbytte skämtord med sina
soldater och med befälspersonerna. Han tycktes med
hela sitt uppträdande vilja visa soldaterna, att han
gjorde den alldagligaste handling i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
