- Project Runeberg -  Stora, rika, berömda /
8

(1930) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amundsen, Roald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Amundsen återkom till Oslo den 31 juli 1912. Det
norska stortinget tilldelade honom 1913 efter denna hans
stora bragd en fast årlig nationalbelöning på 6,000 kronor.
Samma år erhöll Amundsen Vegamedaljen.

NORDPOLSFÄRDER.

Polarisarna hade fångat Amundsens hela intresse, och
han började redan under hemfärden från Sydpolen
förbereda en expedition till sin längtans mål — Nordpolen.
Meningen var, att expeditionen skulle avgå från San Francisco
i juni 1913 med Point Barrow i Alaska som första
uppehållsstation. Det gick emellertid icke genast att förverkliga
planen, utan den nedlades för en tid framåt, och först 1916
återupptogs den i något förändrad form. Tanken att taga
vägen genom Berings sund förkastades, och Amundsen
beslöt i stället att följa längs Europas och Asiens nordkust.

Amundsen hade länge närt den tanken, att
polarregionerna med fördel kunna utforskas från luften. År 1914
skaffade han sig ett Farman-biplan monterat på skidor. Men
världskriget hindrade Amundsen från ett våghalsigt försök,
och under tiden gick flygtekniken oerhört framåt.

Den 25 juni 1918 anträddes expeditionen från Oslo
med det nybyggda motorfartyget "Maud" med en besättning
av 9 man. Bland de många föregående geofysiska
polarexpeditionerna hade ingen varit så väl rustad som denna,
Amundsens expedition. Det norska stortinget hade efter
ansökan från Amundsen beviljat ett anslag för utläggandet
av depåer vid Kap Columbia.

"Maud" passerade Jenisejmynningen ganska snart, men
vid ankomsten till Kap Tjeljuskin råkade den frysa fast
och måste kvarligga i isen under 11 månader.

Amundsen hade för avsikt att taga Jeanette-ön till
utgångspunkt. Därifrån skulle han söka bana sig väg mot
norr in i polarhavets okända delar. Därefter var det
meningen att låta "Maud" driva i isen under 3 till 6 år, ungefär
såsom tidigare Nansens berömda "Fram" gjort.

Men den hårda packisen var obeveklig, och redan den 20
september måste "Maud" avvika från sin kurs, och i stället
för att styra mot Jeanette-ön måste den taga av mot öster.

Snart tvingade isen ånyo Amundsen att övervintra, denna
gång vid Ajon-ön vid Tjaunbukten ett stycke väster om den
plats, där den svenske polarforskaren A. E. Nordenskjöld
ungefär 40 år tidigare övervintrat med sitt fartyg "Vega".

Isen bröt emellertid så småningom upp, och "Maud"
kunde fortsätta sin färd. Från Nome i Alaska avseglade "Maud"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:22:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storik/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free