Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Briand, Aristide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 20 —
blev också på det häftigaste angripen av Jaurès och Viviani
vid kammarens sammanträde den 29 oktober. Men han
försvarade sig med sin kända lysande vältalighet och
förklarade, att nationens rätt att leva gick före allt annat.
Ministären erhöll emellertid med knapp nöd ett
förtroendevotum och avgick därefter. Briand bildade omedelbart en ny
ministär, som han fick färdig den 4 november, men den
blev icke långlivad, ty redan den 27 februari 1911 störtades
den.
I mitten av januari 1912 bildade Poincaré sin första
ministär, och Briand blev medlem av denna som justitieminister.
På denna post kvarstod han till januari 1913, då han för
tredje gången blev konseljpresident. Det inrikespolitiska
livet i Frankrike kännetecknades emellertid under dessa år
av stor osäkerhet, och regeringarna hade mycket svårt att
få tillräckligt stöd i kamrarna. Briand lyckades också icke
hålla sig kvar länge utan störtades åter i mars.
Då kabinettet Viviani den 27 augusti 1914 utvidgades till
att bliva en "det nationella försvarets ministär", inträdde
Briand som justitieminister och vice konseljpresident. I
oktober inträffade åter en ministerkris, och Briand blev
även denna gång den, som samlade en ny ministär. I den
nya ministären var han utom konseljpresident även
utrikesminister. Ministären Briand kvarstod till december 1916, då
den rekonstruerades, men måste redan följande år i mars
avgå. Detta var närmast en följd av en konflikt, som
uppstod mellan krigsministern Lyautey och kammaren med
anledning av den militära sekretessen.
Briand anordnade den 4 december 1915 en konferens i
Calais, varvid förhållandet mellan Frankrike och England
reglerades. Det hade nämligen visat sig nödvändigt att
inleda en mera metodisk samverkan mellan den brittiska och
den franska krigsledningen i världskriget, och en sådan
åstadkoms nu även. Samtidigt tillgodosågs även
kamrarnas önskan om ett ordnat samarbete mellan ministären och
de stora kammarutskotten.
Under världskrigets sista skede stod Briand utanför
händelserna, till stor del beroende på att han misstroddes av
Clemenceau, som 1917 blivit konseljpresident.
Efter fredsslutet visade det sig vara svårt för Frankrike och
England att komma till enighet om Versaillestraktatens
genomförande. Briand bildade då i januari 1921 sin sjunde
ministär för att ordna detta förhållande. Han återknöt nu
de diplomatiska förbindelserna med Vatikanen, vilka varit
avbrutna sedan 1906. I november var han Frankrikes förste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
