Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clemenceau, Georges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 24 —
men man lyckades dock att störta Clemenceau. Under
valstriden ovannämnda år lyckades Clemenceaus motståndare
få de klerikala och socialisterna på sin sida, och föijden
biev, att hans motståndare, Jourdan, blev väld till deputerad
för departementet Var.
Clemenceau gav sig nu in på skriftställare- och
journalistbanan. 1 den skandalösa Dreyfusaffären tog han
verksam del som debattör i tidningen UAurore. Clemenceau
hade till att börja med trott på domens rättvisa, men så
småningom kom han till den uppfattningen, att processen
förts under lagstridiga former, vilket ju sedermera även
visade sig vara fallet.
Då Dreyfusaffären var slutförd lämnade Clemenceau
UAurore och startade veckotidningen Le Bloc. År
1902 blev han åter invald i parlamentet som senator för
departementet Var, varvid han övertog ledarskapet av
"UAurore". I mars 1906 blev han minister och chef för
inrikesdepartementet i kabinettet Sarren och i oktober
samma år konseljpresident. Denna sistnämnda post beklädde
han till i juli 1909.
Under sin tid som inrikesminister hade han en mängd
svårigheter att bekämpa. Sålunda uppstod bland
gruvarbetarna i Norddepartementet strejker, likaså biand
posttjänstemännen och bland vinodlarna i södern. Clemenceau
använde här i motsats till sin forna åskådning militär för
att upprätthålla ordningen bland de strejkande. I
kyrko-och marockofrågorna fortsatte han sina företrädares
politik. Den 20 juli 1909 föll han åter efter att i den senare
frågan ha råkat i en hetsig diskussion med Delcassé.
Clemenceau fortsatte nu att spela sin gamla roll som
ministerstörtare. Då Poincaré år 1913 valdes till president
arbetade han av alla krafter i sin nya tidning L’Homrne
Lib-re på att störta honom, ehuru det var förgäves, men då
regeringen framlade förslaget om den treåriga värnplikten,
vilket närmast var riktat mot Tyskland, stödde han detta.
Då världskriget utbröt år 1914, började Clemenceau föra
en våldsam kritik av bristerna i militärförvaltningen och
angrep ministären. På grund härav ingrep censuren gång
på gång mot hans tidning. Clemenceau ändrade då namnet
på denna från "L/Homme Libre" (Den frie mannen) till
"L’Homme Enchainé" (Den fjättrade mannen). Han blev
sedermera ordförande i senatens utrikesutskott och
utskottet för krigsärenden.
I skyttegravarna hade soldaterna, då inga synbara
resultat av de många striderna visade sig, tröttnat på kriget
och både vid fronten och i det övriga landet gjordes propå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
