Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coolidge, Calvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 27 —
1921 hade man vidtagit restriktiva åtgärder i det att endast
tre procent av det antal personer från ett visst land, vilka
funnos i Amerika år 1910, tillätos att årligen invandra. År
1924 genomdrev senaten, och detta mot Coolidges veto, att
dessa bestämmelser skärptes än ytterligare, i det att endast
två procent av antalet i Amerika år 1890 befintliga
främlingar tillätos invandra. Att i anslutning härtill praktiskt taget
varje japansk inflyttning förbjöds bidrog ytterligare till att
skärpa spänningen och skapa ett ingalunda vänskapligt
förhållande till Japan.
Coolidge ställde sig ingalunda avvisande när det gällde att
under amerikansk förmedling söka skapa mera ordnade
förhållanden i Europa, och det var med hans goda vilja som
den så kallade Dawesplanen antogs i London och Förenta
Staterna lovade sin medverkan. Han fortsatte även det
arbete för viss begränsning av rustningarna, som inletts av
Harding genom Washingtonkonferensen år 1921—22, genom
den så kallade Keloggpakten, så benämnd efter F. B. Kellogg,
sedan år 1923 Förenta staternas ambassadör i London, och
sedan 1925 Coolidges utrikesminister. En annan viktig
utrikespolitisk seger vann Coolidge genom reglerandet av
Englands, Italiens och Frankrikes skulder i Amerika, i det att
dessa uppgörelser definitivt godtogos av representanternas
hus i juni 1926.
Ett steg i liknande riktning innebar även beslutet av år
1926 om Förenta Staternas anslutning till ständiga
internationella domstolen i Haag, en plan, som redan Harding verkat
energiskt för trots kraftigt motstånd från många av det
republikanska partiets ledande män, vilka alltjämt fruktade allt,
som på något sätt hade utseende av att blanda in Förenta
Staterna i Europas politik. Att Coolidge trots denna
hållning från en del partivänners sida lyckats driva en ganska
utpräglad Europa-intresserad utrikespolitik vittnar bättre än
något annat om hans kraftiga vilja och förmåga att se på
tingen och förhållandena med en nyktert realistisk blick. Ty
icke minst de ekonomiska förhållandena måste kräva, att
Amerika ej allt för strängt för någon isoleringspolitik.
Coolidge var dock icke uteslutande framgångsrik i sin
ledning av landets öden; han stötte, som ovan nämnts, icke
blott på en del motstånd från sina partivänners sida; vid
valen år 1926 gingo demokraterna kraftigt framåt och belade
tolv nya platser i representanternas hus och åtta i senaten,
där partiställningen därefter blev lika. Dessa val inneburo
ett kraftigt nederlag för Coolidge och rubbade i väsentlig
grad hans ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
