Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Darwin, Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 36 —
det inte funnits någon möjlighet att den genom hans
verksamhet skulle ha fått den fasta utformning, som den i själva
verket fick.
I gamla tider tänkte man sig — och så även vår landsman
Linné och hans samtid — att världen hade tillkommit
ungefär i överensstämmelse med den bibliska skapelsehistorien.
Men redan den franske forskaren Lamarck, Darwins egen
farfar och flere andra hade fått upp ögonen för det absurda
i denna tankegång och för de möjligheter till en enklare
förklaring både av djurens likheter och av livets uppkomst
över huvud, som antagandet av en organismernas utveckling
från de lägsta, encelliga djuren skulle medföra.
Vari ligger då efter detta erkännande Darwins storhet?
Man kan i korthet säga, att han var den, som grundligast
undersökte hithörande problem och framför allt, som kom
upp med en för förnuftet antaglig förklaring av denna
utveckling. Allting måste ha sin givna orsak, och ett encelligt
djur kan inte titan vidare börja ge upphov åt en högre
stående avkomma. Redan tidigt hade man fäst sig vid den
variation, som de levande varelserna visa. De olika
individerna av en art äro alla något olika varandra, stundom mer,
stundom mindre. Och på detta sakförhållande bygger
Darwins enkla men sinnrika tankegång. Han utgår från att
bland dessa olika individer av samma art en del måste vara
bättre utrustade än andra, och till följd av den konkurrens,
som finns i naturen om föda etc. komma i längden de bäst
rustade att uppnå fortplantningsåldern, och genom arv
fortplantas så de fördelaktiga egenskaperna från generation till
generation under det att de mindre lämpliga genom "kampen
för tillvaron" så småningom komma att utrotas.
Ehuru dessa teorier om variationens och urvalets
betydelse i själva verket icke på långt när äro tillräckliga att
förklara utvecklingens svåra problem, ha de dock visat vägen
för den senare forskningen och bevisat, att en utveckling i
princip är tänkbar utan att man för densamma behöver
antaga några mystiska orsaker.
Sina åsikter publicerade Darwin sent. Först 1859 utkom
hans stora arbete Om arternas uppkomst. Flera andra
skrifter skulle kunna nämnas, men då de kanske äro utan
något större allmänt intresse, skola de här förbigås med
undantag av en, nämligen Människans härstamning och
könsurvalet. (1871). Vilken av de två här nämnda
böckerna som väckte mest indignation, är ej lätt att säga. I
synnerhet kyrkans män, men även den gamla skolans
vetenskapsmän, riktade häftiga anfall mot dessa nya läror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
