Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dostojevskij Fjodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 41 —
av den fruktansvärda och inkvisitoriska behandling, som
kommo fångarna till del i dessa tsarismens pinoanstalter.
— Dostojevskij skriver bl. a. i ett brev från Omsk till sin
broder, att visitationer företogos mitt i natten, varvid
bestraffningar utdelades åt dem, som t. ex. lågo på vänstra
sidan i stället för på högra, som talade i sömnen o. s. v.;
åtgärder, som i ali sin på samma gång löjlighet och
grymhet äro belysande för den omänskliga behandling de
försupna och djuriska fångknektarna läto på befallning från
högre ort de frysande och halvsvältande fångarna undergå.
På grund av sin adliga börd hade emellertid Dostojevskij
i början av sin fängelsetid även att utstå trakasserier från
de till ett 150-tal uppgående straffångarna i tukthuset. Dessa
voro i allmänhet råa sällar och människor av lägsta
klassen, som begått större eller mindre förbrytelser och som
nu läto sin harm, misstrogenhet och sitt hat mot den
härskande klassen gå ut över de fångna adelsmännen.
Dostojevskij kom emellertid snart på rätt god fot med dessa
strafffångar och lärde bland dem känna många i grund och
botten härliga karaktärer.
Som en nästan oförklarlig egendomlighet hos
Dostojevskij måste man anse det, att han, oaktat det alldeles
orättfärdiga i det fängelsestraff han ådömts, ej kom att nära
och utveckla ett oförsonligt hat och trots mot sina
vedersakare och det tsaristiska rättsväsendet. Men
fängelsevistelsen utbildade honom ej till någon revolutionär utan man
skulle snarare kunna säga till en reaktionär. Genom
analyser av det egna jaget, genom betraktelser över sitt
tidigare liv och genom att studera sina medmänniskor kom
nämligen Dostojevskij till den uppfattningen, att vi alla
bära på en oerhörd skuldbörda, att vi alla äro skyldiga.
Denna insikt ansåg han, att endast vistelsen i fängelset
hade kunnat giva honom, varför han till och med tackade
försynen för att den sänt honom fängelsets lidanden.
Efter att ha vistats i Omsk i fyra år, blev Dostojevskij
som soldat förflyttad till Semipalatinsk.
Om dagarna deltog han här i militärtjänsten och sysslade
sedan till långt in på nätterna med litterära arbeten. En
advokat, baron Wrangel, var, under de två år han vistades
i den lilla sibiriska staden, Dostojevskijs enda umgänge.
År 1857 gifte sig Dostojevskij med Maria Isajeva, som var
änka efter en gymnasielärare. Dostojevskij fick emellertid
skäl att ångra detta steg ty hustrun bedrog honom snart,
och äktenskapet, som trots alla slitningar varade i sju år
till hustruns död, synes ha varit synnerligen olyckligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
