Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edison, Thomas Alva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 45 —
En dag kom till Detroit underrättelsen om att general
Grant hade slagit en stor sydamerikansk här — det var
just under inbördeskrigets dagar — och tidningarna voro
fulla av berättelser om slaget. Edison förstod, att här fanns
någonting att göra. Han övertalade en telegraftjänsteman
att telegrafera underrättelsen om segern för
nordstatsarmén till alla stationerna utefter järnvägen. Detta blev gjort,
och naturligtvis spridde sig nyheten snabbt. Edison
skyndade därefter till ett tidningskontor och fick omkring tusen
exemplar på kredit.
Allt gick efter beräkning. Då tåget kom till den första
hållstationen fanns det fullt med människor där, som väntade
på honom för att köpa tidningar, och redan här gick en
stor del av lagret åt. Man betalade slutligen nästan vad
som helst för att få en tidning, och för de sista exemplaren
fick han ända till en dollar stycket. Denna affär lämnade
Edison en vacker slant i behållning.
Edison fick nu idén att själv utge en tidning. Han köpte
en del gamla boktryckartyper och annat material som
behövdes och installerade så sitt tryckeri i en godsvagn, som
medföljde tåget. Den tidning, han utgav, hette
"Veckohärolden" och hade ett mycket litet format. Den var icke
större än en näsduk. Av denna tidning finns endast ett
exemplar kvar, och det äges av fru Edison. Det är daterat
den 3 februari 1862 — Edison hade då alltså ej ännu fyllt
femton år. Emellertid gick den bra, och han kunde få ett
netto på en 24 dollars varje månad.
Edisons tidningsmannabana fick emellertid ett
brådstörtat slut. I sin vagn sysslade han nämligen icke endast med
sin tidning utan även med kemiska experiment. En dag
föll så en flaska fosforsyra ned på golvet och gick itu.
Vagnen fattade eld men det lyckades dock konduktören inom
kort att släcka elden. För unge Edison betydde det
emellertid avsked, och vid nästa station blev han också
avkastad.
Men Edison tappade icke modet. Det dröjde icke länge
förrän han lyckades att få anställning som nattelegrafist i
Port Huron. Han hade lärt att telegrafera av en
stationsinspektor, vars lille son han en gång räddat från att bliva
överkörd av ett tåg.
Edison gav sig emellertid icke tid till att vila om
dagarna, han studerade och experimenterade, och följden blev,
att han kom till sitt arbete alldeles uttröttad. Det hände
så en gång, att han glömde att stoppa ett tåg, och detta
rusade förbi Port Huron, och hade icke förarna på detta
och det mötande tåget varit så påpassliga, hade en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
