Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - France, Anatole
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 59 —
hörigheter i sticket. Herr Bonnard skall dock ännu en
gång komma att sammanträffa med den lilla frun, ty under
sina trägna forskningar efter en gammal handskrift, kommer
han till Sicilien och där träffar han prinsessan Trepof, född
Coccoz, som nu är på resa med sin nye man. Herr Bonnard
lyckas trots allt inte få tag i sin gamla handskrift utan
måste vända tillbaka med oförrättat ärende, ty summan,
6,500 francs, som manuskriptet kostade, var för hög för
hans ekonomi. Den lilla prinsessan köpte det emellertid
till nämnda pris, och vid bådas återkomst till Paris skänkte
hon det åt den gamle forskaren som tack för god hjälp
i gångna dagar.
Här slutar första avdelningen, och resten rör sig i andra
förhållanden. Bonnard får reda på att dotterdottern till
hans ungdoms älskade lever i nöd och svårigheter i en
flickpension under sin förmyndares överinseende. Bonnard
försöker förbättra hennes levnadsvillkor, men då
föreståndarinnan för pensionen friat till honom och fått avslag, blir
det ännu värre för flickan. Då tar herr Bonnard henne ur
pensionen och för henne omsider till sitt eget hem, och när
den gamle förmyndaren, som är en stor skurk, rymmer sin
väg, blir han hennes nye förmyndare. Flickan är emellertid
nu giftasvuxen, och hon har också en blivande man inom
räckhåll, men vad som *attas är hemgiften. Den gamle
fine mannen vill absolut, att lion i detta avseende skall få
det som alla andra flickor och säljer sin käraste skatt,
sitt bibliotek, och allting blir gott och bra.
Man får naturligtvis av detta magra referat ingen
föreställning om berättelsens säregna charm eller berättarens
fulländade formtalang, men men får åtminstone en aning
om karaktären av dessa författarens första älskvärda, hj
ärtevarma berättelser.
Den 1885 utkomna Le Livré de mon Ami kan hänföras till
samma genre som den föregående boken. Den är en
barndoms- och ungdomsskildring med en mångfald mästeiliga,
med psykologisk skarpblick målade detaljer. Båda kunna
sägas i viss mån vara självbiografier.
Anatole Frances senare verk brukar man uppdela i
historiska pasticher och nutidsskildringar. Bland de många
alstren av det förra slaget stå följande främst: Thais
(1890) 1), La Rötisserie de la Reine Pédauque (1893 -)
och Le Lys rouge (1894) 3).
2) Sv. övers. 1891: Thais.
2) Sv. övers. 1899: Drottning Gåsfot.
3) Sv. övers. 1902: Den röda liljan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
