Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haeckel, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 12 —
tesen "aldrig kan positivt vederläggas". — Under sina
arbeten med havets encelliga organismer fick Huxby också i
mikroskopet ett slags slem, som han tolkade som just denna
den primitivaste av alla livsformer och snarast borde kallas
blott "levande materia". Den fick namnet "Bathybius
Haec-keli". Det har emellertid visat sig, att detta slem icke var
levande utan blott botten-siarn, vars rörelse närmast var
identiskt med den så kallade molekylarrörelsen.
Sedan således frågan om det första organiska livets
uppkomst på jorden i denna hypotes om uralstring fått ett
åtminstone rent teoretiskt sett antagligt svar, står den
darwinska utvecklingsläran tilil buds för att förklara de högre
livsformernas uppkomst. Om Haeckel i sina betraktelser av
livets första gryning huvudsakligen — enligt sin egen och
själva sakens natur — använde rent spekulativa metoder,
så är detta i stort sett icke, eller åtminstone i mycket lägre
grad, fallet, då det gäller att skapa en solid bas av bevis
för den egentliga darwinismen. Redan av sin skapare hade
dessa läror fått en ganska god motivering, och Haeckels
vetenskapliga förtjänst ligger till stor del i dennas vidare
utformning. Han gör det djärva försöket att med en till—
lämpning av utvecklingsläran uppställa samtliga djurgruppers
stamträd, ett företag, om vars vansklighet han ingalunda
svävar i okunnighet. Uttryckligen erkänner han också, att
han betraktar detta stamträd som blott provisoriskt, i
synnerhet vad detaljerna angår. Givetvis måste man anse, att
de encelliga varelserna inom sin klass innesluta de former,
som givit upphov till de flercelliga, och Haeckel ägnar också
denna grupp ett stort intresse. Han söker till och med på
ett ganska detaljerat sätt fastställa de s. k. protisternas,
d. v. s. de encelliga varelsernas, släktskap, och utgår från,
att sådana former som den ovan nämnda Bathybius äro de
primitivaste.
För härledningen av de större och mindre djurklassernas
släktskap begagnar han sina rika erfarenheter på den
jämförande anatomiens och embryologiens område. Ett arbete,
som ofta citeras, är hans Generella morfologi. Hela dess
planläggning visar, att dess författare är en man, som går
fram efter stora linjer. Hans iakttagelser äro gjorda och
samlade med en målmedvetenhet, som gör, att man i varje
ögonblick tycker sig spåra denne forskares önskan att ställa
hela sin forskning i utvecklingslärans tjänst. Här har han
samlat de viktigaste morfologiska bevisen för
descendensteorien.
Mera känd än det nyss nämnda arbetet är den
biogenetiska lagen, ett rön inom embryologiens fält. Som bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
