Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haeckel, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 74 —
vetenskapen. Beträffande klarheten höjer han sig dock
avsevärt över de tyska naturfilosoferna. Men hans strävan
efter att finna enhet i världsförklaringen för honom också i
kontakt med den store tänkaren Spinozas filosofi, och
dennes namn — liksom Goethes — nämner han med den
största aktning. Spinozas substansbegrepp blir faktiskt den
ledande principen av den haeckelska filosofien.
Beträffande Haeckels närmare utformande av denna
huvudprincip måste det erkännas, att han, när det
gäller detaljer och tillämpning, knappast är
situationens herre. Han identifierar utan tvekan allt, som
man brukar kalla energi, med det gudomliga i
världen, som således endast blir ett av substansens
attribut och naturligtvis liksom enligt alla panteistiska teorier
fullkomligt opersonligt. Och de små atomernas rörelser
anser han som ett omedelbart uttryck för den i dem inneboende
gudomliga kraften, deras attraktion och repulsion finner han
analoga med till exempel människornas eller djurens
dragning mot varandra respektive önskan att fly varandra
under inflytande av kärlek och hat.
Dock, att här ge en föreställning om den verkliga
innebörden av monismen är en absolut omöjlighet, och vanligen
beror nog den ovilja, som visas den haeckelska
naturfilosofien, till en del på det intryck, man får av dåliga eller
kortfattade meddelanden om, och icke på ett grundligt
studium av densamma. För att belysa detta, kan nämnas, att
Haeckel själv reserverar sig mot missförstånd av denna
jämförelse mellan "atomsjälen" och människosjälen, som ovan
antytts. Han vill med sina liknelser blott ha sagt, att det
i grund och botten är samma ande, som uppenbarar sig i
den "livlösa" materiens förändringar och i djurens själ.
Men sådana reservationer meddelas ytterst sällan i referat
av denne store naturforskares ibland helt visst något
omogna filosofi.
Stark kritik har riktats mot honom för att han över
huvud taget vågat använda naturvetenskaplig erfarenhet inom
filosofiens gebiet. Dessa invändningar ha dock mycket litet
principiellt berättigande, ty indirekt användes den
förvärvade kunskapen som ett medel vid allt filosofiskt tänkande.
Och i våra dagar har man i den modernaste fysiken fått ett
fält, som ligger lika mycket inom filosofiens som
naturvetenskapens arbetsområden. Och den har nog på ett bättre
och fullständigare sätt frigjort sig från "dogmer" än
Haeckel lyckades, hur mycket han än eftersträvade det.
G. /?.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
